Låt oss diskutera våra åsikter om Sydhoven - en sydligt belägen halvö som gränsar till Epona i väst, och Fort Pinta i norr men med Pintabukten emellan. Sydhoven är ett område med vidsträckta vidder vilka är hem till en flock Welshponnyer som lever vilt på ön. Landskapet böljar men är inte särskilt bergigt, ofta går det att se en stor del av hela ön på vart du än befinner dig. Förutom gräs och lupiner är landskapet kargt, det växer inga träd, förutom Urträdet omgivet av Stencirkeln. Höga och stora stenar finns det dock gott om. På kusten finns stora klippor som sluttar direkt ner till antingen sand- eller klippstrand.
Min allra favoritplats att fotografera ön ifrån. En så stor del av ön syns härifrån! 😍
Den del av ön som bjuder på en återskapelse av monumentet Stonehenge i sydvästra England. Enda skillnaden är att det i mitten finns ett av våra älskade urträd som funnits på Jorvik sedan alltid, och för den som missat, som tjänar ett högre syfte när öns flora och fauna hotas.
Upptäckten av Sydhoven började april 2016 efter att James uppmärksammat den trasiga fyren. Girig som han är var det endast för att han var orolig att förlora turister till följd av detta, men jag reste även dit i hopp om att hjälpa invånarna på riktigt. Ön hade inte särskilt mycket att bjuda på - inget stall och inte särskilt mycket att göra. Ett tiotal intressanta karaktärer fanns det dock, och vildhästar till allas förtjusning. Det finns också två tävlingar, små gårdsbutiker vid den enda gården som finns och möjligheten att kunna få köpa en av de älskade Welshponnyerna.
Vildhästarna som rör sig fritt runt ön.
Som sagt, ön hade inte särskilt mycket. Men ändå var det bästa du kunde göra under en tid att bara springa på slätterna och leta rätt på vildhästarna med musiken som starkt påminner mig om Skottland i öronen. Musiken är bara såå rätt för området! De viltlevande ponnyerna från Wales är en så fin detalj i ett inte annars särskilt händelserikt landskap. Precis som Gotlandsrussen på Lojsta Hed här i Sverige finns det brittiska ponnyraser som fortfarande lever i halvvilt tillstånd i Storbritannien. Ponnyer som levt i karga, vindbitna och ogynsamma klimat, ett klimat som Sydhoven ger en känsla av att också ha. Jag tycker verkligen att Star Stable-teamet lyckats med att göra Sydhoven till ett område som platsar på Jorvik, som faktiskt ligger mellan Storbritannien och Skandinaniven.
Om ni har missat finns Star Stables soundtracks numera på Spotify!!!
Bara för ett drygt en vecka sedan fick hela Sydhovens gård sig en renovering. Från att ha sett ut som vilken gård som helst i Skördebygden, har den nu ett väldigt personligt utseende istället. Hela gården gav tidigare en känsla av att vara fullkomligt ödelagd, men nu är den istället full av liv. Det enda som saknas är ett litet stall! Men jag bara måste berömma Star Stable-teamet, för det blev som ett helt nytt område när de lade ner mer energi på Sydhoven. Det är så mycket mysigare nu! 😍
Före. En bild jag faktiskt tog till bloggen för en utvärdering av Sydhoven, bara ett par dagar innan gården fick sig en uppdatering! Kanske kände mitt undermedvetna att det skulle ske en förändring där snart, vem vet. 😉
Det har skett mååånga förändringar, alla väldigt välbehövliga för att förstärka gårdskänslan. Det första vi möts av när vi rider in mot gården är en hage på vänster sida. Där går det kossor, grisar och höns under ett gigantiskt, blommande äppelträd, omgivna av ett handgjort staket. Vid hagen finns det en ladugård med utlagd halm dit djuren kan gå och lägga sig när de vill. Utanför finns det ett fint hönshus där hönsen håller till. Bredvid hagen och på andra sidan vägen finns det odlingar som är helt nya i spelet. Bland annat morotsodlingar med nytt utseende, majsfält och bomullsodlingar. Särskilt ladugårdarna är jättefina nu! De är i mursten och sprucken cement, med halmtak och dörr-och fönsterkarmar i tegel.
Och även bostadshusen är såå fina nu, allt har fått sig ett lyft! De är byggda i murad sten med antingen tegeltak eller de fina halmtaken som är så pass detaljerade att varenda halmstrå syns. Murgröna växer efter väggarna och takkanter i grönt och fönster i rött. Gardinerna är kanske lite för färgglada för min smak - gröna och lila, men jag tycker ändå att det sätter en väldigt personlig prägel på gården och jag tycker det blir jättemysigt. De vanliga gårdsbutikerna är kvar men har blivit lite snyggare till utseendet, det finns unika lyktor lite här och var och bänkarna är helt nygjorda! Ur skorstenen pyser det ut rök som faktiskt ser äkta ut, och det hänger lakan på tork på tomten. Detaljer uppskattas alltid!!
Här ser ni vad som verkar vara den gamla delen utav gården. Det ser ut att ha varit ett värdshus eller liknande, men har varit nedgånget sedan länge. Kanske något vi får hjälpa till att rusta upp i framtiden?
Och det lilla dasset passar självklart in lite bättre bland allt det nya nu! Det som ännu inte har renoverats är fyren och det närliggande huset, men det kanske sker i framtiden? Ja, och Eremitens del av Sydhoven då, det ser också likadant ut som förut.
En liten ladugård med en anslagstavla bredvid. Vore det inte hur mysigt som helst om det fanns ett fåtal boxar där med lite hästar att få sköta om? Ett framtida stall? 😃
Självklart finns det en hel del karaktärer som vi fick träffa i och med öppningen av Sydhoven. De mest nämnvärda enligt mig är först och främst den fantasifulla flickan Madison med hjärta för hästar, särskilt de vilda Welshponnyerna på ön. Hon är liten men tuff, städigt på jakt efter nya äventyr att ge sig in i utan att tveka. Som ensambarn har hon lärt sig exakt hur hon ska göra för att underhålla sig själv om dagarna, så en konversation eller ett äventyr blir alltid mer storslaget med henne som sällskap.
Tack vare Madison fick vi även kontakt med hennes vän Eremiten - en gammal man bosatt i en stuga i en avlägsen sänka på Sydhoven, nära Hovstranden. Hans namn säger egentligen allt. Han har vigt sitt liv till att ta hand om vildhästarna och gillar inte sällskap av människor. Därför upplevs han väldigt inåtvänd och är inte särskilt pratglad. Det märks verkligen hur mycket han vill att du ska gå när du pratar med honom. 😂 Jag har iallafall vunnit hans förtroende nu även om det var en tuff väg att gå. Båda dessa karaktärer gillar jag jättemycket eftersom de är så pass unika, och jag kan verkligen relatera till Eremiten alltså. Har faktiskt funderat på att själv bli Eremit, haha!
Vad gäller Welshponnyerna blev jag förälskad samma sekund som jag såg dem och införskaffade mig två stycken - en brun och en skimmel. Efter ett antal nya hästraser kan jag dock tycka att de inte ser särskilt rastypiska ut till exteriören, och skulle vilja att de gjorde nya Welshponnyer som ser mer graciösa och nätta ut, samt har har tydligare ponnykaraktär. Jag tycker absolut de är fina fortfarande, men inte i klass med de nyaste hästraserna som släppts. Welshponnyerna är en av de raser jag tycker är som allra vackrast i verkligheten, och jag skulle så gärna äga en i spelet som ser lika fin ut.
Sist men inte minst har vi även fått en alldeles särskild, rolig uppdragsserie!!! Hästtjuven Mr. Anwir visade sig igen och stal vildhästar, däribland Madisons egen favorit Nightdust för ett ont syfte. Jag avslutade dessa fantastiska uppdrag för ett par månader sedan, och ni som ännu inte har gjort dem har minsann något att längta till!
Nightdust i hans rätta skepnad och hans favorittjej Madison.
0 kommentar(er)
