Nya Ödesryttare
De allra första högupplösta bilderna direkt från Jorvik på de nya Ödesryttare tillsammans med deras hästar i sin nya utrustning har till allas förtjusning publicerats! 😍 Jag längtar tills jag får se det i spelet personligen, förhoppningsvis redan på onsdag. Och jag är såå nyfiken på hur Anne och Concorde kommer se ut?! Jag älskar resten av Ödesryttarnas nya utseénde iallafall. De har blivit så mycket mer personliga allihop, och den grafiska förbättringen är ju slående! 
Under Star Stable Live fick vi höra mycket bakgrundshistoria om Ödesryttarna och deras hästar. Jag tycker det är såå intressant, och vill inte att någon av er riskerar att missa det. Och visst är det kul att lära sig mer i väntan på en spännande fortsättning på huvudberättelsen?
Lisa föddes och växte upp i delstaten Texas, USA. Hennes mamma är mexikan, och hennes pappa jobbade på golfens oljeplattformar. Efter att Lisas mamma gick bort i en ridolycka, flyttade hennes familj runt och hennes pappa jobbade i Alaska och Norge. Tillslut fick han jobb på Dark Cores oljeplattformar, vilket förde Lisa till Jorvik precis när hon skulle börja high school.
Lisa mötte Starshine och påbörjade sitt äventyr som Ödesryttare. Starshine hade aldrig blivit riden av någon tidigare, men Lisa och Starshines anknytning gav Lisa tillräckligt med självförtroende för att sitta upp på hästryggen igen. Jackan Lisa har på sig är hennes mammas gamla jacka, och hon tar sällan av sig den. Hon vill ha sin mamma med sig var hon än befinner sig. 
Precis som förväntat med Lisas bakgrund är hennes favoritgren western, vilket tydligt utmärker hennes klädstil. Starshine har ett bettlöst huvudlag vanligt inom westerngrenen - bosal. Hur snyggt är det inte? Och SÅ kul med nya typer av utrustning, jag hoppas verkligen på mer bettlöst! Westernsadeln och schabraket under välbekanta sedan tidigare, men det är mycket mer välgjort.
Linda och hennes familj invandrade från Pakistan när hon var väldigt ung. Hon har spenderat större delen av sitt liv på Jorvik, och bor just nu med sin moster/faster i Jarlaheim. Linda är högpresterande och studerar, banhoppar, jobbar deltid för Baronessan och är Ödesryttare. Dessutom har hon ett aktivt liv online och skriver berättelser inspirerade av hennes favoritböcker och favoritserier. Linda försöker alltid utmana sig själv och prova nya saker. 
Meteor är den äldsta av Väktarhästarna, och är väldigt vis och kunnig precis som Linda. Ibland kan båda bete sig som att de vet allt. De kompletterar varandras med sin kunskap och hjälper gärna andra. Båda är godhjärtade och låter inte känslor hindra dem från att hjälpa sina vänner. De andra Ödesryttarna kan kalla henne Google, med välmening såklart. Det är hon som alltid har svar på deras frågor! 
Meteor har också sprillans ny utrustning, med en sadelgjord med platta som skyddar magen från hästens framhovar vid hoppning! Vad annat som är unikt är stigbyglarna, som istället för att bara lämnas orörda nu faktiskt har fått ett realistiskt och snyggt utseénde! Det finns så mycket att säga, men wow vad allt ser bra ut. Formen och typen av sadel, schabrak och träns är inte nytt, men det ser så äkta ut när alla sadelns delar syns så tydligt. Vill ha!!!
Alex växte upp på fel sida Jorvik City och hennes familj hade inte mycket pengar. Hennes pappa och äldre bröder var aldrig närvarande, och hon fick lära sig ta hand om sig själv från en tidig ålder. Alex var tvungen att vara den ansvarsfulla i familjen och ta hand om sin lillebror James. Hon började high school utan mycket erfarenhet av hästar, och mötet med Tin-Canblev hennes första kontakt med hästvärlden.
Alex har utvecklats mest inom ridningen av alla Ödesryttare, och tränar nu mycket med Elizabeth och druiderna. Hon befinner sig verkligen mellan två världar och är en tjej från storstaden som också älskar den magiska världen. Tin-Can är lite av en frisinnad buse, och passar därför väldigt bra ihop med Alex. Ingen av dem är särskilt disciplinerade, så Tin-Can måste ha mycket tålamod.
Alex som föredrar att rida barbacka använder ingen sadel på Tin-Can, men har barbackagjord och schabrak för att lättare kunna hålla balansen. Det gör jag också, men är inte ett särskilt stort fan av just barbackagjord, utan gillar schabrak med täckgjord istället. Men det blev verkligen snyggt och känns perfekt för just Alex. Fler typer av utrustning uppskattas massor!
Den enda jag inte presenterat nu är Anne, men hon är fortfarande fångad i Pandoria men vi ska faktiskt få rädda henne snart, äntligen! Alla Ödesryttare är väldigt olika till personligheten, och jag älskar att de uttrycker det genom klädstil. För att svara på frågan som ställdes i samband med att de tre bilderna ovan publicerades, kan jag berätta att det Ödesryttarpar jag helst skulle tillbringa tid med ute i Jorvik är Linda. Eller Alex. Det är karaktärerna jag relaterar mest till och tror därför vi skulle gå bäst ihop! Jag liknar mest Linda vad gäller personlighet och intressen, men har också en historia likt Alex och ser mig själv i hennes sätt att vara också. Vilket par av Ödesryttare och Väktare skulle NI helst rida med? 😄
Sydhovens halvö
Låt oss diskutera våra åsikter om Sydhoven - en sydligt belägen halvö som gränsar till Epona i väst, och Fort Pinta i norr men med Pintabukten emellan. Sydhoven är ett område med vidsträckta vidder vilka är hem till en flock Welshponnyer som lever vilt på ön. Landskapet böljar men är inte särskilt bergigt, ofta går det att se en stor del av hela ön på vart du än befinner dig. Förutom gräs och lupiner är landskapet kargt, det växer inga träd, förutom Urträdet omgivet av Stencirkeln. Höga och stora stenar finns det dock gott om. På kusten finns stora klippor som sluttar direkt ner till antingen sand- eller klippstrand. 
Min allra favoritplats att fotografera ön ifrån. En så stor del av ön syns härifrån! 😍
 Den del av ön som bjuder på en återskapelse av monumentet Stonehenge i sydvästra England. Enda skillnaden är att det i mitten finns ett  av våra älskade urträd som funnits på Jorvik sedan alltid, och för den som missat, som tjänar ett högre syfte när öns flora och fauna hotas. 
Upptäckten av Sydhoven började april 2016 efter att James uppmärksammat den trasiga fyren. Girig som han är var det endast för att han var orolig att förlora turister till följd av detta, men jag reste även dit i hopp om att hjälpa invånarna på riktigt. Ön hade inte särskilt mycket att bjuda på - inget stall och inte särskilt mycket att göra. Ett tiotal intressanta karaktärer fanns det dock, och vildhästar till allas förtjusning. Det finns också två tävlingar, små gårdsbutiker vid den enda gården som finns och möjligheten att kunna få köpa en av de älskade Welshponnyerna. 
Vildhästarna som rör sig fritt runt ön.
Som sagt, ön hade inte särskilt mycket. Men ändå var det bästa du kunde göra under en tid att bara springa på slätterna och leta rätt på vildhästarna med musiken som starkt påminner mig om Skottland i öronen. Musiken är bara såå rätt för området! De viltlevande ponnyerna från Wales är en så fin detalj i ett inte annars särskilt händelserikt landskap. Precis som Gotlandsrussen på Lojsta Hed här i Sverige finns det brittiska ponnyraser som fortfarande lever i halvvilt tillstånd i Storbritannien. Ponnyer som levt i karga, vindbitna och ogynsamma klimat, ett klimat som Sydhoven ger en känsla av att också ha. Jag tycker verkligen att Star Stable-teamet lyckats med att göra Sydhoven till ett område som platsar på Jorvik, som faktiskt ligger mellan Storbritannien och Skandinaniven. 
 Om ni har missat finns Star Stables soundtracks numera på Spotify!!! 
Bara för ett drygt en vecka sedan fick hela Sydhovens gård sig en renovering. Från att ha sett ut som vilken gård som helst i Skördebygden, har den nu ett väldigt personligt utseende istället. Hela gården gav tidigare en känsla av att vara fullkomligt ödelagd, men nu är den istället full av liv. Det enda som saknas är ett litet stall! Men jag bara måste berömma Star Stable-teamet, för det blev som ett helt nytt område när de lade ner mer energi på Sydhoven. Det är så mycket mysigare nu! 😍
Före. En bild jag faktiskt tog till bloggen för en utvärdering av Sydhoven, bara ett par dagar innan gården fick sig en uppdatering! Kanske kände mitt undermedvetna att det skulle ske en förändring där snart, vem vet. 😉
Det har skett mååånga förändringar, alla väldigt välbehövliga för att förstärka gårdskänslan. Det första vi möts av när vi rider in mot gården är en hage på vänster sida. Där går det kossor, grisar och höns under ett gigantiskt, blommande äppelträd, omgivna av ett handgjort staket. Vid hagen finns det en ladugård med utlagd halm dit djuren kan gå och lägga sig när de vill. Utanför finns det ett fint hönshus där hönsen håller till. Bredvid hagen och på andra sidan vägen finns det odlingar som är helt nya i spelet. Bland annat morotsodlingar med nytt utseende, majsfält och bomullsodlingar. Särskilt ladugårdarna är jättefina nu! De är i mursten och sprucken cement, med halmtak och dörr-och fönsterkarmar i tegel. 
Och även bostadshusen är såå fina nu, allt har fått sig ett lyft! De är byggda i murad sten med antingen tegeltak eller de fina halmtaken som är så pass detaljerade att varenda halmstrå syns. Murgröna växer efter väggarna och takkanter i grönt och fönster i rött. Gardinerna är kanske lite för färgglada för min smak - gröna och lila, men jag tycker ändå att det sätter en väldigt personlig prägel på gården och jag tycker det blir jättemysigt. De vanliga gårdsbutikerna är kvar men har blivit lite snyggare till utseendet, det finns unika lyktor lite här och var och bänkarna är helt nygjorda! Ur skorstenen pyser det ut rök som faktiskt ser äkta ut, och det hänger lakan på tork på tomten. Detaljer uppskattas alltid!! 
Här ser ni vad som verkar vara den gamla delen utav gården. Det ser ut att ha varit ett värdshus eller liknande, men har varit nedgånget sedan länge. Kanske något vi får hjälpa till att rusta upp i framtiden?
Och det lilla dasset passar självklart in lite bättre bland allt det nya nu! Det som ännu inte har renoverats är fyren och det närliggande huset, men det kanske sker i framtiden? Ja, och Eremitens del av Sydhoven då, det ser också likadant ut som förut.
 En liten ladugård med en anslagstavla bredvid. Vore det inte hur mysigt som helst om det fanns ett fåtal boxar där med lite hästar att få sköta om? Ett framtida stall? 😃
Självklart finns det en hel del karaktärer som vi fick träffa i och med öppningen av Sydhoven. De mest nämnvärda enligt mig är först och främst den fantasifulla flickan Madison med hjärta för hästar, särskilt de vilda Welshponnyerna på ön. Hon är liten men tuff, städigt på jakt efter nya äventyr att ge sig in i utan att tveka. Som ensambarn har hon lärt sig exakt hur hon ska göra för att underhålla sig själv om dagarna, så en konversation eller ett äventyr blir alltid mer storslaget med henne som sällskap.
Tack vare Madison fick vi även kontakt med hennes vän Eremiten - en gammal man bosatt i en stuga i en avlägsen sänka på Sydhoven, nära Hovstranden. Hans namn säger egentligen allt. Han har vigt sitt liv till att ta hand om vildhästarna och gillar inte sällskap av människor. Därför upplevs han väldigt inåtvänd och är inte särskilt pratglad. Det märks verkligen hur mycket han vill att du ska gå när du pratar med honom. 😂 Jag har iallafall vunnit hans förtroende nu även om det var en tuff väg att gå. Båda dessa karaktärer gillar jag jättemycket eftersom de är så pass unika, och jag kan verkligen relatera till Eremiten alltså. Har faktiskt funderat på att själv bli Eremit, haha! 
Vad gäller Welshponnyerna blev jag förälskad samma sekund som jag såg dem och införskaffade mig två stycken - en brun och en skimmel. Efter ett antal nya hästraser kan jag dock tycka att de inte ser särskilt rastypiska ut till exteriören, och skulle vilja att de gjorde nya Welshponnyer som ser mer graciösa och nätta ut, samt har har tydligare ponnykaraktär. Jag tycker absolut de är fina fortfarande, men inte i klass med de nyaste hästraserna som släppts. Welshponnyerna är en av de raser jag tycker är som allra vackrast i verkligheten, och jag skulle så gärna äga en i spelet som ser lika fin ut.
Sist men inte minst har vi även fått en alldeles särskild, rolig uppdragsserie!!! Hästtjuven Mr. Anwir visade sig igen och stal vildhästar, däribland Madisons egen favorit Nightdust för ett ont syfte. Jag avslutade dessa fantastiska uppdrag för ett par månader sedan, och ni som ännu inte har gjort dem har minsann något att längta till!
 Nightdust i hans rätta skepnad och hans favorittjej Madison.